Bångstyriga känslor är galet intressanta – även öron som inte lyssnar

Dyker upp en känsla som man varken gillar eller är stolt över. Kan vara pga en rätt liten bagatell i det stora hela men ändå är känslan där.

Den borde inte få ta plats. Finns ingen anledning eller något bra med att den är där.

Men ändå liksom njuter den av att sabotera, förstöra och dra ner hela energinivån på minus hundra.

Intellektet säger onödigt onödigt onödigt och ändå är känslan kvar.

Försök att hitta kärnan och släta över men känslan har parkerat och bestämt sig för att hänga kvar.

Strategin: ”lägga på locket, gå vidare och inte fundera så mycket mer” – HAR ALDRIG FUNKAT PÅ MIG!

Däremot att försöka hitta någon att skylla på. Hitta någon annan person eller händelse att lägga skulden på – att det är någon annans fel att jag känner som jag känner! Yes, testat så check den!

Eller slå på mig själv för att den där onödig känsla överhuvudtaget får ta plats även om jag vet att den inte borde. Check även där!

En mer beprövad metod som har bättre förutsättningar är nog ändå att försöka ha förståelse för känslan. Acceptera att den är här, inte förminska utan acceptera. Compassion 💚

Hur mycket jag ibland försöker äga hela processen i självacceptans så måste jag nog oxå acceptera och erkänna att jag är en som gärna pratar.

Sen att skriva, absolut…funkar oxå – men att prata, för mig helt klart snabbare resultat.

Avsikten med att prata är allt som oftast inte för att få råd. Utan mer att högt uttrycka och sätta ord på känslan för någon. Då brukar den successivt avta eller iallafall minska.

Ibland spelar det inte ens nån roll för vem. Men finns helt klart några öron som oftast får ta mina processer och kanske finns det nån mening med att dom öronen tillhör en man.

Inte för att lämna ut någon, mer för att inte stöta mig eller generalisera – Läs man = Han jag bor med.

…ibland märker jag dock att han inte ens lyssnar så noga och vissa gånger kanske lika bra. Fast vill tillägga – ibland gör det mig helt galen.

Vilket då blir en helt annan känsla som oxå ska hanteras – Känslor är intressanta 🙃

Annonser

Önskan om att ha tillit till kroppen och kunna lyssna på hon där inne – Där och då är det vi som har huvudrollerna ✨

Tack Helena för vårt möte, hade kunnat sitta och prata hur länge som helst. Helena driver ett företag som heter ”Enter your inner kingdom” och jobbar delvis med gravida kvinnor, hur man skapar en skön och trygg förlossning och hur man slappnar av och låter kroppen föda.

Är nu i vecka 26. Egentligen lite väl tidigt att börja fundera över förlossning men sånna tankar har ändå börjat ta lite plats. Med Ossians tidiga ankomst i bagaget så vore det nog märkligt om det gick obemärkt förbi.

Min känsla och förhoppning är dock att den här lilla stjärnan inte kommer ha lika bråttom…men att det finns viss laddning kring förlossning är helt klart. Att det finns en stark önskan att faktiskt få ta emot detta liv genom att få lyssna på min kropp är oxå tydligt.

För är det nåt jag har lärt mig är det att det finns ingen som känner min kropp bättre än jag och om jag lyssnar kan den leda.

…och att få kombinera det med andras erfarenheter och kunskap genom att utbyta tankar är väl den allra bästa väg att gå. Vara öppen inåt men oxå utåt.

Ossians förlopp blev mer ovanligt än vanligt och egentligen ganska onaturligt – Alltifrån starten med IVF, hormoner och alla preparat hit och dit –  till den tidiga förlossningen där det blev akutvård, överlevnad och fullständig tillit till rutiner, processer och rekommendationer. Inget man kan förbereda sig på och inte heller påverka så mycket – bara andas och följa med.

Evigt evigt tacksam över den fantastiska akut/prematurvård vi har. En resa med massor av lärdom men framförallt en ovärderlig rikedom. Ossian Ossian ❤️

Att Assar sen kom som gåva nummer två är en helt annan historia med en helt annan avsändare och utgångspunkt -Lämnade den traditionella sjukvården, tog tillbaka min kropp, började sammarbeta, lyssna och hitta alternativa vägar.

Sen när det blev dax för förlossning så fanns såklart erfarenheten från Ossians tidiga ankomst i bakhuvudet, en rädsla av att något skulle gå fel och nästan någon konstig osäkerhet kring min egen roll i sammanhanget. Som att jag inte vågade kliva in utan mer lät barnmorskor och läkare bli regissörer.

Det närmar nu sig en tredje gång att få ta emot och välkomna ett litet liv till jorden. Denna lilla tjej som både är väntad och efterlängtad.

Om det beror på att det är tredje barnet, erfarenhet, min egna närvaro eller vad det riktigt beror på vet jag inte – Men att det redan nu finns väldigt starka band, att jag känner hennes närvaro på ett helt annat sätt än under andra graviditeter är tydligt.

Så min starka önskan är nu att tredje gången gillt får bli en så naturlig förlossning som det bara går. Att jag tillsammans med förstående och fin personal får vara med i förloppet, vågar ha tillit, lyssna på kroppen och att samspela med hon som är påväg till oss – för det är ju vi två som tillsammans spelar huvudroller just där och då.

Allt detta är ju såklart utifrån att det inte uppstår komplikationer där akuta ingrepp behöver ske – för i ett sånt ögonblick är nog varken jag eller hon i magen kapabel till att ta beslut och inte heller säker på om min kropp kan leda oss.

Har aldrig känt behov av att skriva ett förlossningsbrev tidigare men nu är det påbörjat och det känns viktigt den här gången.

Att det inte går att ha kontroll eller förutse vad som sker vet vi alla, men handlar inte om kontroll – handlar mer om att få vara tydlig med önskemål och bakgrund för att sen kunna känna trygghet med dom jag kommer ha runt mig – Att veta att dom vet vad jag vill och vad som är min önskan.

Tror mycket på kroppen, den kvinnliga styrkan och kraften vi bär – och kanske kan vi behöva hjälp att plocka fram den. En idé är att prata, bolla och ta stöd av någon innan…och även ibland skriva av sig lite 😍

Tack än en gång Helena för att du tog dig tid att lyssna, förstå och bekräfta mig. 💖

…och är det någon som har tankar, erfarenheter, tips eller någon kanske bär ett minne att dela – så är det varmt välkommet! ❤️

Lyssnade för övrigt på en podd igår om hemförlossningar. Vet att det nog varken är möjligt eller realistiskt men lät helt fantastiskt. Kvinnan som pratade hade jobbat med det det i över 30 år. Hon hade så mycket erfarenhet och kloka tankar som var intressanta att ta del. Kommer garanterat ha nytta av dom framöver (Modiga Människor med Agneta Bergenheim)