Nya kärlekar 

Så har det nu nästan gått 6 månader av tystnad här på bloggen. Men det innebär inte att livet på något sätt är tyst och står stilla..nä, snarare tvärtom. Livet som tvåbarnsmamma är verkligen intressant! Dagarna fylls av något hela tiden och att känna sig sysslolös behöver man inte. Tror ingen riktigt informerat och förberett mig på hur stor skillnad det kan bli från ett till två barn. Men jag försöker njuta och andas i det kärleksfulla kaos som skapas.

Men nu till något helt annat..mitt i ”småbarnsbubblan” har jag hittat en ny kärlek. Eller egentligen två. Ni vet när man träffar någon och allt bara känns rätt. Man tycker lika, känner lika och pusselbitar bara faller på plats. Så skapar man något tillsammans och så blir det ännu mera kärlek. 

Så nu vill jag presentera Ulrika som en nyfunnen livskamrat och vår verksamhet Höga Kusten Yoga som vi håller på att bygga upp. Känns lite som vi är på smekmånad. (Eller som jag tänker mig en smekmånad ska kunna vara) Alla beslut går lätt, hela tiden överens och vi bara ler och andas när något går fel. 

Vårt första projekt är Höga Kusten Yogafestival som kommer äga rum i fantastiska skuleskogen i september. Imorgon släpper vi vår hemsida och ett begränsat antal biljetter. Närmare bestämt 60 stycken. Så vill du tillsammans med oss och övriga ”yogalärare” skapa en underbar festivalhelg så köp en biljett. (Delar hemsida och länk till biljetter imorgon 😍)

Friluftsbyn väntar på oss och det kommer bli grymt! Hoppas vi ses!  🙏

Annonser

Present till pappan 

Idag är dagen som vi egentligen skulle ha tillbringat på förlossningen. Nu är den delen redan bortgjord och han är här.

Har aldrig riktigt lockats av att fota min mage men såg en bild och blev lite insprirerad. Kändes som en kul pappa present och fint minne.

Är glad över att jag hann med innan gravidmagen hux flux försvann.

Tack J.Forsberg Produktion för fotning och tack Anna för målning.

Med facit i hand vet vi att den fina blomman blev en helt underbar liten Assar. ❤️

GottNyttÅr ✨©jforsberg_Madde+1-7626.jpgjforsberg_madde1-7624

Godjul vänner 

Längesen, längesen. Funderar över vad som hänt den sista tiden och konstaterar att det liksom blir helt omöjligt att återge. Det har varit lycka, smärta och känslor överallt. 

Har faktiskt några gånger påbörjat ett inlägg men innan jag hunnit skriva klart så har liksom känslor och fokus övergott till något annat. 

Måndag den 28 nov kl 15.15 hade vi tid hos barnmorskan för vanlig rutinkontroll. Är i vecka 35 + 2 och efter vi kom hem från Sundsvall har allt varit väldigt lugnt. 

Den enda som har klagat är nog jag. Varit less, mått illa och bara längtat efter förändring, förlossning och få träffa lilla A. Men försökt fokusera på mantrat:

”Håll ut, håll ut, håll ut” 

Väl hos barnmorskan har sammandragningar ökat och för mig blev nu allt helt tydligt. Han har bestämt sig för att det är dax, se världen och uppleva livet utanför. 

Kommande timmar fylls av tårar, smärta, lustgas och en kraft som man som kvinna nog överraskas av att man besitter.

21.30 hörs ett litet skrik och några ögonblick senare ligger han på mitt bröst. 

Svårt att beskriva känslan men helt otroligt att det kan infinna sig ett så stort lugn, så mycket kärlek samtidigt som smärtan inte liknar annat.

Det har nu gått drygt tre veckor. Vi är utskrivna, slutat sonda, amning funkar och jag har inte ont. Saker och ting har börjat landa. 

Innan Assar kom fanns en liten oro över hur Ossian skulle hantera situationen. Från att ha 100% uppmärksamhet till att behöva dela med någon. 

Men hjärtat svämmar över när han bara på en ögonblicks sekund fint och försiktigt kliver in i rollen som stolt storebror.

Att jag ska få följa, fostra och vara mamma till dessa två små trollungar är lycka utan gräns. En gåva som slår allt! 

Har bestämt att vara i bubblan och njuta så mycket det bara går. Vi ses nästa år! 😘

Önskar alla en fin julhelg! ✨

Vänskap som består 

Känner att bloggskrivandet varit en aningens glesare och mindre frekvent den sista tiden. Anledning och orsak är flera men en kan vara att jag skaffat mig en vacker skrivbok och hänger en hel del där. 

Finns något fint med att dela tankar men det finns oxå något fint med att behålla dom för sig själv. Just nu kretsar livet mycket kring den växande magen, järnvärden och allt annat härligt som tillkommer under graviditetens upplopp. 😂

Men idag kom liksom lusten för att dela. Inte för att på något sätt skryta över hur fina vänner jag har och hur fint dom ordnat. Utan känner mer att jag vill ta tillfället i akt att faktiskt få sätta ord på tacksamheten över fin vänskap. 

Livet är föränderligt och så även vi människor. Vi är inte samma person idag som vi var för 20 år sen. Våra liv kantas av olika upplevelser och händelser som utvecklar och formar våra liv. 

Vi möter hela tiden människor som alla på ett eller annat sätt gör avtryck. Vissa möten blir intensiva och i korta perioder, andra möten blir längre och vissa till och med livslånga. 

Tittar mig runt där vi sitter samlade och äter hotellfrukost. 

Blir rörd av tanken på att dom nu fixat och vill fira mig för jag fyllt 40 år. Egentligen borde det vara jag som firade dom. Jag uppskattar verkligen att jag får vara en del i detta tjejgäng. Tack mallan för att du för drygt 20 år sen bjöd med mig och lät en liten junior som jag hänga med er större tjejer. 😘

I vissa perioder har vi umgåtts mer och i vissa perioder mindre, precis så vänskap måste få vara. 

Men en sak är säker, finns så mycket trygghet, klokhet och värme i denna skara och jag tror på riktigt vår vänskap kommer hålla i sig livet ut. Den känns liksom självklar och rätt på ett speciellt sätt! 

Kramar till Tjejerna Nr 1 som var med men även kramar till er som inte var med, tack för det fina ni ordnat! ❤️


P-piller till mannen 

På Malou efter tio igår pratade dom om p-piller, minipiller, depression och annat kopplat till hormoner.

Mot slutet dök frågan upp när det kommer finnas ett p-piller till mannen. 

Doktorns svar: 

”Man har länge pratat om att det är runt hörnet. Pågår mycket forskning på det, men uppskattningsvis är det säkert 8-10 år bort.”

Intressant att fundera kring den dagen när det finns på marknaden. 

Hur kommer det tas emot och vad kommer biverkningarna bli? För allt som har en verkan har ju ofta även en biverkan på ett eller annat sätt. 

Med manliga p-piller ges mannen mer möjlighet att vara med, dela ansvar och styra. Men det innebär oxå att kvinnan måste vara beredd att släppa en del av kontrollen. För hur som haver är det ju dock kvinnans kropp som i slutänden blir gravid eller inte gravid. 

Egentligen är det väl inte kring dessa frågor som jag tror problem kommer uppstå. Det kan vi nog lösa med vår partner.  

Däremot funderar jag mer kring farorna som uppstår när vi börjar laborera för mycket med våra kroppar. 

Tänker att det är då det kan uppstå komplikationer och problem. 

Men vad vet jag. Tar i nuläget ingen ställning och avvaktar med att bilda mig någon åsikt. Har ju själv faktiskt både bra och dåliga erfarenheter av ”onaturliga” preparat. 

Kanske är det bara positivt att det öppnas upp fler valmöjligheter och förhoppningsvis blir det nåt bra. Men som sagt, några år bort. 

Till nåt helt annat, på nyhetsmorgon idag pratade dom om julpynt och dekoration. Hur vi idag föredrar att mer använda naturen. Att vi väljer kottar, pinnar och ris istället för glittriga, syntetiska material. 

Där har jag däremot en åsikt och lättare att ta ställning..Gillar gillar gillar.(Sålänge man tar för sig i naturen på ett kärleksfullt sätt.) ❤️

PS. Googlar bara lite snabbt för skoj på ”manliga p-piller” och hittar då info om att det redan finns. Men att läkemedelsföretag inte ser något intresse på marknad för det. 

Lätt att nu bli förvirrad. Doktorn på tv:n säger 8-10 år bort och Google säger att det redan finns. Hmm..alltså vilken källa är sann? Jag har faktiskt ingen aning! 

Kan dock konstatera att det inom många områden inte alltid blir lätt.

För människan att avgöra vilken källa som är rätt.

Så bästa rådet till oss själva blir att följa vårt eget vett 😘

Trumf

Varför köpa nytt när man kan fynda på secondhand? Ser nästintill omvända ut och kostade 35 kronor. Jag som hittade men lät morfar betala.

Han har liksom ”paxat” inköp av Ossians första skridskor sen länge, så där vill jag inte kliva över och göra mig ovän. 


Åker till förskolan. Hämtning är numera en ”kamp”. Han vill inte gå hem. Men idag känner jag mig väldigt nöjd, har en bra trumf.

Köpt skridskor, morfar väntar i hallen och nu ska vi för första gången åka, på riktigt, PÅ ISEN! Det där på isen är väldigt viktigt att tillägga. 

Målad som en katt med ett leende upp till örorna och med ett skratt som nästan låter tillgjort upprepar han typ allt jag sagt om att vi nu ska till ishallen..Men efter all upprepning kommer följdfrågor: 

”Mamma, Åka skridskor nu? Inte sen? Inte en annan dag? Inte åka hem, åka skridskor NU? ”

Känner mig rätt träffad, det där med en annan dag och sen brukar kunna vara mina svar när det liksom inte passar. 

Blir idag väldigt tydligt att han vill försäkra sig om att den här händelsen kommer ske nu och absolut inte sen! Kloka barn! 

Vi åker till hallen och hmm..inte blev det direkt så hejigt som förväntat. Han börjar gråta när vi ställer ner honom och vill sen mest bara åka runt och bli hållen i morfars famn. Har tidigare konstaterat att han är en liten slow-starter. Han behöver tid. (Precis som jag) 😄

När vi kommer hem träffar vi på farmor och han visar glatt sina nya skidskor. Skönt, han verkar ha en  positiv upplevelse av sin ”is premiär”. Så har jag tur kommer åka skridskor fungera som trumf fler gånger. ❤️



Frågelåda 

Igår firade vi min underbara morfar. 90 år och pigg som en nötkärna. Både i kropp och knopp enligt mig. Själv håller han inte alltid riktigt med om det. 

”Men Madelene, du måste ju förstå att en gammal man som jag inte orkar på samma sätt längre, inte heller hör och kommer ihåg allt som sägs”

Javisst, köper det…men kan avslöja att man kan glömma och höra dåligt även när man är bara hälften så gammal..och faktiskt man kan vara orkeslös och trött oxå.

Känner i vilket fall som helst få 90 åringar som behärskar datorn som morfar. Han hänger med i nyheter, följer aktier, läser illustrerad vetenskap, läser bloggar och böcker. 

Sen att det bor så mycket kärlek, omtanke, nyfikenhet, generositet och finurlighet i honom gör såklart att han blir den allra bästa morfarn man kan tänkas ha. 

Han har tydliggjort för oss alla att någon uppvaktning ska det inte vara. Däremot önskar han få bjuda på mat på varvsberget. 

Men jag vill så gärna göra dagen till något speciellt. Inte bara en vanlig födelsedag, utan något extra. Börjar klura på ett tal om hur fantastisk han är på alla sätt och vis. Men inser medan jag klurar hur mycket frågor och tankar som dyker upp. Om morfars barndom, uppväxt och saker han varit med om. 

Så jag ändrar mig. Skriver inget tal utan vill istället ge morfar möjlighet att minnas, dela och berätta om sina 90 händelserika år. 

Inte bara för hans skull, utan för allas. Vet att vi är fler som är nyfikna och intresserade av barnet, ungdomen och medelålders Emil! 

Gör en liten låda med frågor. Alltifrån hur han träffade mormor, hans första bil och om han kommer ihåg sina födelsedagar från barndomen. 

Han som i vanliga fall brukar tillhöra dom som har slut på tallriken bland dom första glömmer äta. Han ursäktar sig för att han hamnar på sidospår och pratar för mycket. 

Ursäkten är onödig. Vi alla lyssnar, vill höra mer och ställer följdfrågor vilka morfar med inlevelse svarar på direkt från hjärtat. 

En ”frågelåda” gör det väldigt enkelt att på ett lite styrt sätt skapa ett naturligt berättande. Blev en fantastisk dag för oss alla och jag känner jag fått lära känna morfar 90 år ännu lite mera. ❤️ 

Morfar! Vet att du läser detta och kanske kan du nu skriva ut den här texten på din nya skrivare?! 😍