Tisdag 10/4

Relationer är spännande. Upplevt med åren att det blir mer och mer intressant att fundera kring. Tänker då inte bara på relationen till Nils utan lika mycket på relationen till vänner, familj, människor jag möter i min vardag och även till mig själv.

Vem jag är och vem jag vill vara? Hur vill jag få andra att känna runt mig och vad vill jag själv känna?

Det här med att möta andra som jag själv vill mötas. Det jag sänder ut är det som på ett eller annat sätt kommer tillbaka. Det känns logiskt. Faktiskt en livsfilosofi som jag väljer att tro på. Men ändå kan det ställa till problem och ta energi.

Om man möter någon med öppna armar och avskalad fasad och inte känner öppenheten tillbaka. Utan mer möts av en konstig och olustig känsla. En känsla som blir obekväm och ibland lockar fram nervositet och skapar osäkerhet.

Vem ligger det hos och vad händer i kroppen? Känner den personen sig oxå obekväm? Ja, kanske!

Finns relationer som alltid känns enkla. Sen finns det dom som känns självklara men däremot inte sagt att dom alltid är enkla. Finns relationer runt mig som nästan alltid får mig att fundera. Behöver inte vara negativt, snarare utvecklande där mitt ”jag” får sig en prövning.

Funderar…Får man välja och välja bort? Jammen det får man väl…iallafall ibland!

I vissa fall kommer relationer på köpet pga andra val man gör och gjort.

Tycker mig omges av fantastiska människor. Känner att ju mer avskalad och ärlig jag kan vara desto roligare och skönare blir livet.

Dyker det upp en människa som gör mig obekväm är strategin att acceptera det. Kanske sänder jag ut något som för den personen känns obekvämt och gör att han/hon varken vill öppna armar eller vara avskalad. Och det måste vara okej.

Relationer är intressanta ❤️

Annonser

Måndag 9/4

En rapport från helgens tripp till umeå skulle kunna beskrivas med skimrande och glittrande ord men då skulle delar av verkligheten utelämnas och sanningen förvrängas. Började med att vi hamnade i en konflikt. Småsak kan tyckas men känslomässigt blev det i mig en stor grej. Känslan sätter sig i kroppen och vi försöker prata oss ur den. Vi som skulle ha mysigt. Barnfria och allt.

Varför blir det så?

För Nils är det lättare att säga nu släpper vi det här och väljer att ha trevligt. För mig går det ibland men ibland inte. Har väl känslan flyttat in så är den fasen lite bökigt att få den att flytta ut.

Extra komplicerat blir det när man har en förväntan och krav på sig själv att liksom dagen till ära vara sitt bästa jag! Så blir det tvärtom.

När situationen blivit infekterad så finns det ju massor av vägar att gå för att försonas. Eller välja fortsätta spä på och addera andra saker i diskussion som egentligen inte är relevanta. Som ligger och gror och tar tillfället i akt att komma upp till ytan.

Bilresan till Umeå behövdes. Det fanns saker vi behövde ventilera och kanske är det inte så konstigt att det blev precis när vi var barnfria. Det är ju då tid finns.

Efter en känslomässig detox blev helgen perfekt .

Tack Nils, vi är the perfect match och att det finns olikheter är helt klart övervägande bra på flera sätt 😘

Landade hemma och möts av en febrig Ossian med halsont och hosta. Hej vardag!

Lilla husapoteket har åkt fram och istället för febernedsättande smörjer vi pepparmint under fötterna…DET FUNKAR!

Ledsen över att han är sjuk men glad över att börjat lära känna oljorna och kan hitta alternativ till alvedon och hostmedicin.

Idag blir det vila, vila och diffusern sprider eucalyptus och melaleuca! Håller tummar att det vänder snabbt! ❤️

Lördag 7/4

Nils ❤️

Idag fyller du år. Sjätte födelsedagen då jag får äran att fira dig. Slår in dina presenter och roar mig att tänka tillbaka på den första.

Herregud, vi hade liksom känt varandra två månader och du frågade om jag skulle hänga på eran familj till Borgafjäll. Tror inte jag funderade så länge. Såklart jag skulle.

Bekom mig inte att vi skulle dela en liten fjällstuga med dina föräldrar. Nä, kändes bara som ett ypperligt tillfälle att lära känna varandra. Vad jag däremot hade ett jäkla schå med var vad jag skulle ge dig i födelsedagspresent.

Bestämde en tröja. Att du liksom var sport, frilufts och idrottskille hade jag noterat. Köpte en grön huvtröja från Peak. Men tänk om du inte gillade grönt och inte gillade Peak..garderade med att köpa en blå Salomon Hood oxå. Nykär och rädd att det skulle bli fel.

Tänkte ger först en och ser på ditt uttryck om du gillar den. Om inte så kunde jag ta fram den andra. Slutande med att du fick båda och båda finns kvar i garderoben.

En har dock fungerat som ”gravid tröja” och ser den numera som min.

Dagens presenter har oxå inneburit lite schå men jobbar inte med garderingar.

Känner dig bättre idá..hoppas du blir glá!

Puss och grattis älskling…snart åker vi till Umeå och checkar in på hotell ❤️

Fredag 6/4

Oups, vad hände?! Nu blev det vinter igen! Morgonpromenad i ett vinterlandskap med en podd i öronen.

Kan dock avslöja att podd verkligen inte hör till vanligheten. Har oftast tyst, sällan musik och typ nästintill aldrig en podd.

Nä, inte riktigt anammat det där med poddlyssnandet.

Känns som alla lyssnar på poddar utom jag. Har vid ett fåtal tillfällen sökt upp något avsnitt och lyssnat. Men det stora utbudet gör att jag nästan blir stressad. Vilken ska jag välja? Tänk om jag väljer fel? När jag väl ska ta mig tid att lyssna vill jag välja det bästa.

Känner lite samma med Netflix och alla dessa serier man hör om. Den ena bättre än den andra. Verkar finnas obegränsat och jag ser ingen.

Eller det var en lögn, har faktiskt tillsammans med Nils påbörjat några, sett ett par avsnitt men sen hoppat av. Kanske är det så att tiden inte riktigt finns. Eller så handlar det om prioriteringar. Tillfällen där Netflix är aktuellt är ju kvällar, typ när barnen somnat. Då väljer/behöver och prioriterar jag nog annat.

Åter till podd. Lyssnade iallafall i morse. På en yogapodd som handlade om livet. Avskalat, härligt och ärligt.

Man pratade om uppfostran. Vad vi ger våra barn för bagage. Hur vi genom att låta barnen vara med på mattan gör deras relation med yogan okomplicerad och självklar.

På ett naturligt sätt ger man dom en verktygslåda med rörelser, andning och avslappning.

Min matta ligger i vardagsrummet och när den rullas ut så går det inte många minuter innan jag har sällskap. Diaz kommer först..sen Ossian och tätt efter kommer Assar. Det slår nästan aldrig fel. Mattan är som en magnet.

Har lärt mig att om jag involverar och låter dom delta blir dom nöjda, lessnar efter en stund och jag kan fortsätta själv. Alt att vi dansar. Det funkar oxå. Dans är lite som yoga. Rörelse, flöde, andning och total närvaro i kroppen.

Tidigare har yogan nästan alltid inneburit egen avsatt tid, tända ljus och ofta med slutna ögon. Men som livet är just nu kan det ju faktiskt bli lite vad som helst. Varken är eller behöver vara så komplicerat.

Tacksam över att kunna lägga med dans och yoga som en liten verktygslåda i mina barns bagage och glad över att jag idag lyssnade på en podd ❤️

https://madelenesundberg.files.wordpress.com/2018/04/img_4229.mov

Onsdag 4/4

För ganska precis ett år sen bestämde Ulrika och jag oss för att anordna Höga Kustens första yogafestival. Med fjärilar i magen kastade vi oss ut och sa. Nu kör vi!

Resultatet av att vi vågade genererade sedan i ytterligare ett event i februari. Och utan att skryta. Men jag är så jäkla stolt!

Vi har skapat och öppnat upp en plats för att mötas. Ett smörgåsbord av aktiviteter och möjligheten för många att komma och delta. Utvärderingar bekräftar det vi känner, sånna här event och platser behövs.

Att under några dagar koppla bort måsten gör att man kopplar av och fyller på.

Man behöver inte åka till andra sidan jordklotet eller ta flyget till någon exotisk ö. Nä, vi har liksom platsen här mitt framför näsan!

Att det sedan kräver otroligt mycket jobb att skapa är en annan femma. Att rent ekonomiskt få ihop en hållbar ekvationen är en utmaning.

Men då blir man liksom tacksam och varm långt in i hjärtat. Underbara medskapare som ser behovet och värdet i vad sånna här mötesplatser gör för oss. Dom ger av både tid och deras kompetens till symboliska arvoden. 🙏 Har sagt tack tidigare men tål att upprepas. Utan dom ingen festival.

Vad som nu ligger under planering är en festival den 21-23 september. Den här gången står jag själv som arrangör men med Ulrika som medskapare. ✨

Tanken är inte att återskapa en yogafestival på det sätt som sist. Det kan jag inte. Tanken är att skapa något nytt!

Dagarna ska erbjuda yoga, dans, föreläsning och uteträning. Man kan komma ensam eller med kompis. Dra ihop ett tjej/killgäng eller varför inte åka med sin partner. Man kan bo i friluftsbyns stugor och man deltar på det man känner för.

Har funderat mycket på namn. Vad den ska heta. Vår yogafestival innehöll så mycket mer än yoga. Så namnet kan ha varit en aningens missvisande.

Lever med en man som jobbar med film och rörlig bild. Han tjatar om hur viktigt det är med tydlig kommunikation.

Så hmm.. Har döpt festivalen till Feelgood. Ordet må vara på engelska men rymmer mycket av det jag tänkt och går i linje med det jag tänkt plocka in. Så det blir bra!

Om någon nu läser detta och spontant känner..wow..det här vill jag inte missa. Boka redan nu in helgen i kalendern.

Känner du spontant här vill och kan jag kanske bidra! Hör av dig!

Igår ett inspirerande, givande och roligt möte med Johanna, hon är med! Känns super! ❤️

Fina fina minnen ❤️❤️❤️

Tisdag 3/4

Så har det varit påsk…vädret måste ju gå till historien, som vi har fått njuta av ljuset och värmen från solens strålar.

Skrivandet har tagit en paus och skulle nog vilja påstå att tankar och reflektioner inte haft samma angelägenhet att formas till skrivna ord.

Nä, påskhelgen har fyllts av härliga dagar med familj och vänner. Givande, förtroliga och utvecklande samtal. Älskar det!

Har gått ner i varv och känner andetaget lugnt och långt ner i magen.

Utflykter, bio, promenader, middagsbjudningar har liksom helt kravlöst avlöst varandra med sköna mellanrum av avkoppling.

Så påskledighet har gjort gott.

För ganska precis en vecka sedan skrev jag om en trötthet i kroppen. Sa det högt till mig själv och hade en utläggning för Nils att han måste stötta i tröttheten. Hjälpa mig hitta vilan. Kändes viktigt för att det liksom skulle få bli sant och tas på allvar. Mest för min egen skull!

Och nog är det väl lite intressant ändå..för vad händer? När jag liksom accepterade min trötthet kändes allt genast lättare.

Men planen är ändå fortsatt fokus återhämtning och påfyllnaden. Smörja olja, lyssna och låta kroppen vila i flödet av rörelse om den vill det. ❤️

Onsdag 28/3

Jag grottar i hälsa och läser på alltifrån infrabustuns fördelar, kryoterapi och olika massagetekniker. För paradisets räkning och framtida satsningar men även för eget intresse.

Det här med hälsa är verkligen intressant. Frågar mig ibland, hur hälsosam är jag? Vad är hälsa? Ordet rymmer väldigt mycket!

Igår lyssnade jag på Andreas Domeijs föreläsning om träning. Under 20 min förmedlade han träningens fördelar på ett prestationslöst och glädjefyllt sätt. Han bjuder på sig själv och är otroligt inspirerande.

När jag kommer hem blir det att jag funderar vidare på det här med träning. Min egen relation till den och mina egna val.

Jag är träningsvillig och har liksom skapat behovet av att fysiskt röra mig. Att träning liksom innehåller svett för att räknas som träning sitter rätt djupt rotat. Träning har blivit en del av min identitet och funnits med som en självklar del i herrejisses så många år. I vissa perioder på tok för mycket men tror aldrig jag varit i en period när jag har rört mig för lite.

Ser sällan hindren för att hitta tiden. Nä, träningen ligger högt i ordningen på någon form av prioriteringslista. Morgontur är och har länge varit min bästa start på dagen. Tror det är kombinationerna av rörelsen, andas frisk luft, egentid, hinna tänka eller ibland inte alls tänka.

Men här kommer en insikt. Min kropp är trött. Rätt jobbig insikt faktiskt. Att liksom erkänna att det inte finns något tryck i kroppen. Att inse att benen är tunga och faktiskt behöver gå i uppförsbackar.

”Vad tusan hände? Det här är inte min kropp! Jag ska ju orka. Jag är konditionsstark, har en grym grundfysik och kan ju lätt springa ett marathon”

Men herregud, det var ju för 10 år sen!!!

Men tydligen på något sätt är jag inte beredd att släppa den identiteten… Eller?

Det blir liksom en inre stress att bära den bilden av sig själv. Kanske därför jag behöver yogan 😂 Leva upp till någon gammal bild. Omgivningen bryr sig inte, är nog snarare min egen besvikelse. En insikt i att våga, behöva och faktiskt vilja släppa taget och förändra. ❤️

Så åter till träning. Träning är fantastiskt. Gäller att hitta den form som passar den fas man befinner sig i.

Andreas pratade på sin föreläsning om att planera in träningen och se till att den blir av.

Mitt mål är för tillfället planera in återhämtning och vila. Våga släppa taget om gamla ”meriter” och istället för att springa acceptera att det är helt okej att faktiskt gå..och se det sköna i det!

Efter Zyto-scanningen så fick jag även det svart på vitt. Den bekräftade det jag visste. Kroppen är trött. Så känner mig så tacksam över oljorna. Dom i samarbete med mina insikter kommer göra gott i kropp och knopp.

Nu ska yogamattan få mera tid och morgonturer vara i lägre tempo.

Ser ni mig springa på varvet utgå då inte ifrån att jag är inne på min andra mil. Nä, sanningen kan nog mer vara att jag rullat från kusthöjden och ner på stan för att nånstans ändå framkalla en liten svettdroppe och stilla mina behov av rörelsen. ❤️